Jag älskar ändå när en middag som inte alls var särskilt genomtänkt visar sig vara värd att skriva ner.
Den här började ungefär med att jag hade kyckling som behövde användas, ett paket bacon och ris kvar i kylen från en tidigare middag. Ingen stor vision alltså. Ingen handskriven inköpslista. Ingen ”på onsdag lagar vi balsamicokyckling”. Bara helt vanlig vardagslogistik och en stark ovilja att både slänga ris och åka till affären.
Och det blev… väldigt bra.
Kyckling i krämig sås är ju knappast revolutionerande. Men här får crema di balsamico göra ganska mycket av jobbet. Den är både sötsyrlig och lite rundare än vanlig balsamvinäger, så tillsammans med grädde, crème fraîche, vitlök, timjan och en liten skvätt soja blir såsen precis sådär som jag vill ha den: smakrik utan att bli märkvärdig.
Och så bacon förstås.
Som steks knaprigt och läggs ovanpå efteråt, eftersom jag fortfarande inte riktigt begriper poängen med att först steka bacon knaprigt och sedan dränka det i sås tills det blir mjukt igen. Vi har mål och mening med våra arbetsuppgifter här.
Riset jag serverade till var rester, men det behöver naturligtvis inte vara det. Har du inget ris som står och tittar anklagande på dig från en burk i kylen kokar du nytt.
Det här är helt enkelt en sådan middag som fungerar en helt vanlig vardag men ändå är tillräckligt god för att man ska tänka:
Jaha. Den där måste jag tydligen göra igen.
Krämig balsamicokyckling med bacon

4 portioner
Du behöver
- ca 600 g kycklingfilé eller kycklinglårfilé
- 140 g bacon
- 1 schalottenlök
- 2 vitlöksklyftor
- 2½ msk crema di balsamico
- 1½ tsk kinesisk soja
- 2 dl vispgrädde
- 1 dl crème fraîche
- 1 dl vatten
- 1 msk koncentrerad kycklingfond
- 1 tsk torkad timjan
- svartpeppar
- eventuellt lite salt
- smör eller olja om det behövs
Till servering
- överblivet ris eller cirka 3 dl okokt ris
- något grönt om du känner för det
Gör så här
Börja med baconet. Klipp eller skär det i mindre bitar och stek det ordentligt knaprigt i en stor stekpanna. Inte ”det har fått lite färg”-knaprigt utan faktiskt baconknaprigt.
Fiska upp det ur pannan och lägg åt sidan på en bit hushållspapper. Och nu kommer vi till en av anledningarna till att den här rätten blir god: tvätta inte ur pannan. Låt lite av baconfettet vara kvar. Där finns redan gratis smak och den tänker vi använda.
Skär kycklingen i ganska stora bitar och lägg ner den i samma panna. Bryn den runt om så att den får lite färg. Den ska inte bli helt färdig nu – om du försöker genomsteka den redan här kommer du bara stå med torr kyckling senare och undra var det gick fel.
När kycklingen fått färg, lyft upp den på en tallrik en stund.
Finhacka schalottenlöken och låt den gå ner i pannan. Har baconet varit väldigt ambitiöst och lämnat pannan helt torr kan du tillsätta en liten klick smör, annars behövs det förmodligen inte. Låt löken mjukna ett par minuter innan du river eller pressar i vitlöken.
Ge vitlöken ungefär 30 sekunder. Vi vill åt ”åh, vad gott det luktar”, inte ”vem brände vitlöken?”.
Nu åker crema di balsamico i. Rör runt och låt den bubbla med löken en kort stund innan du häller på soja, grädde, crème fraîche, vatten och fond. Strö över timjan och rör ihop allt.
Låt såsen småputtra ett par minuter och smaka gärna redan nu. Det ska finnas både sälta, syra och lite sötma. Saknas något är det mycket enklare att rätta till det nu än när tre personer redan sitter vid bordet och väntar.
Lägg tillbaka kycklingen tillsammans med eventuell sky som hunnit hamna på tallriken. Låt den sedan puttra färdigt i såsen på ganska låg värme, ungefär 7–10 minuter, tills kycklingen är genomstekt och såsen har blivit sådär tjock att man genast inser varför ris är rätt tillbehör.
Smaka av med svartpeppar och sedan eventuellt salt. Bacon, fond och soja är tre personer på samma sälta-avdelning, så börja inte salta på ren reflex.
Och riset då?
Hade du, precis som jag, ris kvar från gårdagen: grattis. Värm det och känn dig ekonomiskt och miljömässigt överlägsen i ungefär fyra minuter.
Har du inget överblivet ris kokar du ungefär 3 dl ris enligt anvisningarna på paketet. Sätt gärna på det innan du börjar med kycklingen, så slipper du den klassiska situationen där maten är färdig och riset meddelar att det har tolv minuter kvar.
Lägg upp riset, skeda över rejält med kyckling och sås och avsluta med baconet.
Nu får baconet komma tillbaka.
På toppen.
Knaprigt.
Som naturen avsåg.
Vill du ha mer balsamicosmak, smaka hellre upp såsen med lite extra crema di balsamico på slutet än att hälla i massor från början. Olika sorter är olika söta, och det är betydligt lättare att lägga till än att försöka rädda en sås som plötsligt smakar balsamicogodis.
Kycklinglårfilé fungerar också väldigt bra här och är lite mer förlåtande om middagen samtidigt ska samsas med barn, läxor, någon som behöver hjälp på toaletten och livet i största allmänhet.
Lämna ett svar