MatKlockan

Det var visst ett tag sedan MatKlockan fick någon mat. Närmare bestämt sedan mars. 😅

Jag skulle gärna skylla på att jag ägnat det senaste halvåret åt avancerad receptutveckling, provlagningar och någon slags gastronomisk fördjupning.

Det har jag inte.

Jag har lagat mat. Väldigt mycket mat, faktiskt. Jag har bara varit betydligt bättre på att äta den än på att skriva ner vad jag gjort.

Och tydligen behövdes det en slow cooker för att få liv i bloggen igen.

Det här började nämligen som ett klassiskt “det där ser gott ut, det borde jag prova”-recept från sociala medier. Beef brisket pasta. Kött som får gå hela dagen i tomat, rödvin och vitlök tills det mer eller mindre kapitulerar, dras isär och blandas med pasta.

Ja tack.

Fast beef brisket blev högrev, cups blev deciliter och receptet fick genomgå den sedvanliga MatKlockan-behandlingen där jag följer instruktionerna ungefär tills jag får en egen idé.

Resultatet blev precis den typ av mat jag tycker att slow cookern är allra bäst på: den ser ut och smakar som att man har stått och pysslat i köket hela dagen, trots att dagens största arbetsinsats var att bryna en köttbit på morgonen.

Sedan stod den där och jobbade medan jag gjorde annat.

Vi gillar en kollega som sköter sig själv.

Efter åtta timmar föll högreven isär, såsen hade blivit mörk och mustig och allt blandades med rigatoni, eftersom stora pastarör fyllda med långkokt köttragù är ett ganska övertygande argument för att just rigatoni borde användas oftare.

Och parmesan?

Naturligtvis.

Så pass mycket att det fortfarande går att ana maten under.

Det här är ingen snabb middag. Däremot är det en väldigt enkel middag. Den kräver tid, men nästan ingen uppmärksamhet, vilket är en ganska trevlig kombination när man vill ha långkok utan att faktiskt behöva ägna dagen åt ett långkok.

Och eftersom MatKlockan nu officiellt vaknat ur sin nästan fem månader långa dvala känns det ändå rimligt att återkomsten sker med pasta, rödvin och parmesan.

Man ska inte ändra ett vinnande koncept.

Slow cooker-pasta med högrev

4–6 portioner

Du behöver

1,2 kg högrev
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
2 msk olivolja
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater, ca 400 g
3 msk tomatpuré
2 dl rött vin
2,5 dl köttbuljong
1 msk italienska örter
1 msk Worcestershiresås
350–400 g rigatoni
Parmesan till servering

Gör så här

Torka av högreven och krydda med salt och svartpeppar. Bryn den ordentligt runt om i olja i en het stekpanna. Här ska vi ha färg, inte någon blek liten spa-behandling.

Lägg köttet i slow cookern.

Hacka lök och vitlök och fräs i samma panna. Tillsätt tomatpurén och låt den steka med någon minut så den får lite mer smak än “direkt ur tub”.

Lägg över allt i slow cookern tillsammans med krossade tomater, rödvin, köttbuljong, italienska örter och Worcestershiresås.

Kör på LOW i cirka 8 timmar, eller 4-5 timmar på hög. Sedan gör du i princip ingenting. Slow cookern jobbar, du tar äran. Ett väldigt rimligt upplägg.

När köttet är så mört att det ger upp vid åsynen av två gafflar är det klart.

Lyft upp högreven, dra isär den och lägg tillbaka köttet i såsen. Smaka av med salt och svartpeppar och känn dig oproportionerligt nöjd med hur lite du faktiskt gjort.

Koka rigatonin al dente. Och spara pastavatten innan du häller av. Ja, jag vet. Man kommer på det precis när allt försvinner ner i vasken. Inte den här gången.

Vänd ihop pastan med högrevsragun och tillsätt en skvätt pastavatten om såsen behöver lite hjälp att riktigt klamra sig fast runt rigatonin. Vi vill ha sås på pastan, inte en liten pöl som ligger och surar på botten av tallriken.

Servera direkt med generöst med finriven parmesan.

Och med generöst menar jag förstås efter eget omdöme.

Mitt omdöme syns på bilden.

---

Kom ihåg..

Bryn köttet ordentligt. Inte för att vi ska stå och leka restaurangkök en tisdag morgon, utan för att det faktiskt gör skillnad på smaken. Högreven ska få färg. Brun är bra. Grå är mer… kommunal matsal.

Sedan det där med slow cookern. Jag kör på LOW i ungefär 8 timmar, för det är då köttet blir sådär löjligt mört och hela grejen sköter sig själv medan man gör något helt annat. Det går att köra på HIGH också, ungefär 4–5 timmar, men har du tiden skulle jag välja LOW.

Och nej, det gör inget om såsen ser lite lös ut när du lyfter på locket. När köttet är klart kan du låta den stå utan lock en stund, eller koka ihop den snabbt i en kastrull. Ingen panik. Ingen maizena behöver rycka ut i första läget.

Pastan kokar jag separat och ganska ordentligt al dente. Den ska ändå få ett sista varv i såsen, och det finns få saker sorgligare än rigatoni som gått från “perfekt” till “förskolebuffé” på tre minuter.

Spara också lite pastavatten. Det är en sån där detalj man alltid läser i recept och sedan glömmer exakt i samma sekund som man häller allt i vasken. Men här gör det faktiskt nytta: en liten skvätt hjälper såsen att bli blankare och fastna bättre runt pastan.

Och om du vill göra ragun dagen innan? Kör. Den blir om något ännu godare efter en natt i kylen. Värm den bara och koka ny pasta när det är dags att äta.

Resterna går dessutom fint att frysa, men jag hade fryst ragun utan pastan. Pasta som har varit kokt, fryst, tinad och uppvärmd har redan varit med om nog.