MatKlockan – Bli min jäst

Långkok när det är som bäst! Den här oxsvansragun är mustig, mör och fylld av smak. Den tar tid, men det är så värt det – speciellt när du serverar den med en perfekt pasta och massor av parmesan. Och ja, jag använde hjärtformad pasta trots att jag tycker Alla hjärtans dag är lite överreklamerat. Man kan ju faktiskt visa kärlek alla dagar på året – och gärna genom att laga en riktigt god middag.

Ingredienser
ca 1,2 kg oxsvans
100–150 g pancetta, tärnad
2 msk olivolja
1 gul lök hackad
2 morötter, hackad
2 selleristjälkar, hackade
3 klyftor vitlök, finhackade
2–4 klyftor svart vitlök, mosad

2 msk tomatpuré
4 dl rött vin (eller mer, jag dömer inte)
1 burk krossade tomater (400 g)
5 dl köttbuljong
2 lagerblad
1 tsk torkad timjan
1 tsk torkad rosmarin
1 tsk paprikapulver
Salt och svartpeppar efter smak
1 tsk socker (valfritt, men ibland behöver livet balans)

Gör så här:
Sätt ugnen på 150°C.

Börja med att steka pancettan i en ugnsfast gryta tills den är knaprig och släppt allt sitt ljuvliga fett. Ta upp och lägg åt sidan, men försök att inte äta upp den direkt.

Lägg ner oxsvansen i samma gryta och bryn den tills den är vackert gyllenbrun – det här steget är viktigt, för färg = smak. När den ser redo ut att flytta till Italien, tar du upp den och lägger åt sidan.

Fräs lök, morötter och selleri i grytan tills det doftar som om du plötsligt blivit en bättre kock än du egentligen är. Tillsätt vanlig vitlök och tomatpuré och låt fräsa en minut till.

Nu kommer det bästa: vinet. Häll i 4 dl (eller mer, jag säger inget) och låt det bubbla bort en stund så det reduceras och smakerna djupnar. Häll i krossade tomater, buljong, pancetta, kryddor och oxsvansen. Sätt på locket och skicka in hela härligheten i ugnen i tre timmar.

Efter tre timmar mosar du den svarta vitlöken och rör ner i grytan. Låt den gotta sig i ytterligare 45 minuter, gärna utan lock så såsen reduceras och blir ännu fylligare.

Ta upp oxsvansbitarna och dra av det möra köttet från benen. Lägg tillbaka köttet i såsen, rör om och smaka av. Mer salt? Mer peppar? Kanske en skvätt vin i glaset medan du ändå håller på?

Servera med en bred pasta som fångar upp såsen ordentligt, massor av riven parmesan och eventuellt en liten hög persilja, mest för att det ser snyggt ut.

Jag och maken njöt av detta mästerverk med ett glas vin och Bluey i bakgrunden, för inget säger romantik som en australiensisk hund som funderar över livets stora frågor.

Hoppas du testar! Om du gör det, tagga mig på Instagram så jag får se hur det blev. Och kom ihåg: parmesan löser inte alla problem, men den kommer ganska nära – särskilt på en riktigt bra ragu.